Provningsnoteringar från super-Islay 6 mars 2004

Du som var med hade en höjdareftermiddag (som jag upplevde och uppfattade det). Du som inte var med har gått miste om en oförglömlig händelse. 8 st av de anmälda kunde av olika skäl inte deltaga vid själva provningen, utan för njuta sina drams vid annat tillfälle i hemmets lugna vrå. Vi hade t.o.m. 2 st från Tyskland som har fått sina miniatyrer skickade för en ”remote tasting” som dom uttryckte det!! Styrelsen från den nybildade whiskyklubben i Avesta var också hos oss på ”studiebesök”. Kul att vi har fått en grannklubb som i huvudsak arbetar efter samma principer som SMAD.

Vi hade engagerat Angela Forsgren d´Orazio som provningsledare dagen till ära. Hon ledde provningen med elegans och lotsade oss genom den ljuvliga rök som spreds i lokalen. Angela har efter provningen ringt och upptryckt sin uppskattning att hon fick nöjet att komma till Borlänge och träffa så många kunniga och trevliga medlemmar.

Eftersom vi provade så många som 7 olika whiskyn, så hade vi delat in provningen i 3 olika flighter och där whiskyn hälldes upp inför varje flight. Detta för att vi alla skulle få en riktigt fräsch whisky.

Flight 1

Först kom kvällens gamling, Laphroaig 40Y.

En whisky med stor doft, balanserad rökighet och sötmatoner.

Smaken var och stor, mycket smak, sötma, trätoner och kryddiga röktoner.

Eftersmaken var lång med rök- och kryddton och antydan till träighet.

Har väl egentligen legat något för länge på träfat.

Men en raritet från Bessie Williamsons dagar.

Vi fortsatte med kvällens överlägsna vinnare, Laphroaig 30Y.

Bärnstensfärgad med balanserad rökighet och aning sötma i doften.

Stor smak med sötma, tydlig rökighet och sälta.

Lång eftersmak med markant rökighet.

En riktig höjdarwhisky som är ganska nära det bästa som finns att få tag på. Något att gotta sig åt i flera dagar efter provningen.

Därefter fortsatte jag med Ardbeg 1963-1994.

Mycket mörk i färgen, närmast brun.

Doften var mindre än jag väntat mig, eftersom jag upplevde en måttlig rökton i doften.

Smaken var torr, rökig, ren och med en aning sötma.

I eftersmaken kändes den typiska Ardbegrökigheten (rökt skinka) och en viss sötma som växte.

En bra representant för Ardbeg, men det finns bättre.

Som sista whisky i första flighten provade jag Ardbeg 1964-1996.

Bärnstensfärgad med sötma, röktoner och fattoner i doften.

Smaken var torr med tydlig kryddig rökighet.

Eftersmaken var lång med ren rökighet och en markant kryddton (fatton?).

Blev mångas favorit under kvällen och den Ardbeg som fick mest röster.

Flight 2

Först kom den whisky jag var mest spänd på inför provningen, nämligen Ardbeg 10Y ”Old Islay Malt” som destillerats på 1960-talet.

Bärnstensfärgad, alltså förvånansvärt mörk för 10-årig whisky.

Doften var måttlig och klart mindre än jag väntat, aning maltton och svag rökton.

I smaken var det mycket sälta och med en mjuk kryddig rökighet.

Eftersmaken var mycket lång med ren och klar rökighet. Mjuk och balanserad.

En elegant whisky som inte alls var det krutpaket jag hade förväntat mig. Påminner något om 17-åringen. Tyckte personligen det var kvällens näst bästa whisky, men den levde ändå inte upp till mina förväntningar. Saknades den kraftiga rökighet jag hade förväntat mig. Man skulle också kunna tro att whiskyn egentligen var något äldre än 10 år.

Enligt Angela så tillverkades vissa mängder Ardbeg med mindre rökighet, s.k. Kildalton style.

Så här i efterhand så kan jag konstatera, att med kunskap om denna Ardbeg, så skulle vi ha valt en något senare variant av 10-åringen som är den klassiska Ardbeg 10Y. Men så är dt när man är ute på djupt vatten. Allt blir inte som man tänkt sig.

Sedan kom den vanliga Ardbeg Ten. Här var elegansen borta och ersatt med kraft.

Flight 3

Först provade vi den vanliga Laphroaig 10Y. Gav möjighet att jämföra med motsvarande Ardbeg. En klar skillnad mellan dessa två rökbomber. Smaksak vad man gillar bäst.

Sist kom ytterligare en raritet, Laphroaig 10Y från 1960-talet.

Även här mörk , bärnstensfärgad precis som Ardbeg Old Islay Malt. Hade man förbättrat färgen med lite sockerkulör?

Doften var en balanserad rökighet och med en antydan av sherrytoner. Kanske inte så konstigt eftersom whiskyn har lagrats på sherryfat till skillnad mot dagens bourbonfat.

I smaken var sältan tydlig och med en måttlig, balanserad rökighet.

Eftersmaken var lång med mycket sälta och så småningom kom också en tydlig sötma.

Ytterligare en goding som fann många hjärtan. Var en klass bättre än nuvarande 10-åringen.

Personligen tyckte jag vi provade många whiskyn av hög klass. I min ranking så kommer denna provning mycket högt; tvåa efter Springbank Limited Edition-provningen, vår första specialare. Jag fann flera riktiga kanoner i nivå med Laphroaig 30Y vid Springbankprovningen; därav rangordningen.

Denna provning var minnesvärd och kommer att finnas i mitt minne för lång tid framöver.

Den avslutande omröstningen om kvällens favorit gav följande resultat:

1. Laphroaig 30Y, 37 röster

2. Laphroaig 10Y (1960-talet), 7 röster

Ardbeg 1964-1996, 7 röster

4. Ardbeg 1963-1994, 3 röster

5. Laphroaig 40Y, 1 röst

Övriga whiskyn fick 0 röster.

2004-03-12

Bernt Sjödin